Redan på G

När jag ändå satt igång så kan jag väl dra iväg ett inlägg till, för att uppdatera om vad som hänt de senaste månaderna.
Sommaren har som bekant passerat, härligt var det så länge det varade. Två turer till Öland blev det och sista svängen var i mitten/slutet på augusti. Under de två veckorna så lyckades jag få iväg Liten på foder till en tjej lite längre norrut på ön. Hoppas att det kommer gå bra. Lyckades också spendera en förmögenhet på restaurangbesök, men det var det värt! Fick uppleva många av ölands fina, och även okända, sidor. Vi tog tex en dagstur till södra delen, åt på en supermysig restaurang och bara njöt av att andas ölandsluft.
Sanna och jag hann umgås en hel del, det var nog det bästa med att vara hemma, hon är världens härligaste och jag önskar att det inte var mer än cykelavstånd mellan oss.
Fredrik var här och hälsade på med sin bil i början på september, det var ett efterlängtat besök och mitt vardagsrum slash sovrum har nu ett golv, ett riktigt golv(!). Jag har också en ny garderob, som vi hämtade ut femton minuter innan Ikea stängde. Tyvärr fick jag plocka ihop den själv efter att brorsan åkt hem, men det slitgörat var det värt. Nu har jag dock den gamla garderoben ihopplockad på golvet, vet inte om jag vågar slänga ut det på gatan bara sådär, som man tydligen gör här.
Nåväl, det var den sommaren som sagt. I höst blickar vi framåt mot julledigheten, men innan dess hoppas jag att Sanna och jag kommer iväg till London för lite sightseeing och shopping, Vickan hänger också med om det hela blir av, och det hoppas jag att det blir.

Kvällens positiva insikt: Jag har blivit bättre (ännu inte helt bra) på att prova nya maträtter när jag är ute och äter. I stället för att köra samma jävla, ursäkta språket, kycklingsallad, så har jag de sista två gångerna ätit fisk - olika fiskrätter dessutom. Okej, det blev kycklingsallad en gång, men det är inte det viktiga! Det viktiga är att man (jag) vågar prova något nytt. Hemma på ön åt jag anka, för första gången i mitt 22-åriga liv tror jag. Första gången det var ett medvetet val i alla fall, man vet ju aldrig vad föräldrarna lurade i en när man var liten.
Sanna har faktiskt en del med detta att göra, jag blir så inspirerad när jag hör henne prata om mat och matlagning, och hon fick mig att prova lite nytt nu när jag var hemma. Återigen en eloge till henne, för att hon är som bara hon kan vara.

Efter lite beröm till mig själv i äkta Blondinbella stil, jag är ett fan (ett stolt sådant), så ska jag nu göra något annat. Förmodligen inget produktivt, men dagens gärning är nu gjord i och med detta och förra inlägget - så nu kör vi (försiktigt) igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0